Pussel i ens liv

Dethär med hästar är verkligen en speciell sak.. Dyrt säger vissa, för tidskrävande säger andra, uppbundet en tredje. Men för mig är det minsann speciellt.
Det kommer inte en dag som jag inte tänker på ordet häst eller ponny. Mitt liv kretsar i drömmar om hästar och främst ponnyer. Ponnyer står mig nära, även fast jag lärde mig att rida på en big big häst.

Jag kan inte förklara känslan, men jag har träffat många hästar genom åren, och jag vill dela med mig lite foton av dessa hästar som jag har speciellt minnen med. 

Leli, eller Laze som jag kallade honom mer.
Han var verkligen min stjärna. Han var hästen med den stora stjärnan i själen.
Jag såg honom aldrig rädd eller elak.
Killen var ett stort paket kärlek, men massor med muskler och han hade minsann en
ledarskap som var rättvist mot människor.
Jag önskar att jag skulle kunna träffa honom idag och jobba med honom på samma sätt
som jag jobbar med mina ponnyer.
Jag var aldrig rädd när jag satt honom på ryggen, han var som en stark bro. Enda hästen jag
skulle kunna tänka mig att rida på ut i krig. Så stark i sinnet var denhär hästen, verkligen bombsäker.

Toya. Det finns många känslor över denna häst.
Jag är glad att hon idag mår bra, hon mådde inte alls bra när hon var i Forsby..
 men emellan blir jag förbannad på faktum att hon är anledningen att Bella är död.

Bella.
Min första och stora kärlek.
Jag kan inte beskriva ord för denna ponny, hon är och var mitt allt.
När hon dog kraschade halva jag. Jag var verkligen som ett nervöst sammanbrott en bra tid efteråt.
Jag tror hon finns hos mig, alltid. På ett eller annat vis. Det bara känns så.

Walther.
Denhär hästen har lärt mig mycket också, både bra och dåliga saker.
Från att ha suttit på trygga Leli till sen börja med denna häst var DÅ ett för stort steg för mig. Det har jag insett nu flera år efteråt. Men jag är tacksam för att ha fått lära känna denna häst, han är en speciell herre och jag tror endast han förstår sig på sin hjärna. 

Smigge. En sån vacker skapelse, med sin rödbruna päls. Han stack minsann ut i mängden.
En herreman lik sin mor i sättet, och han kunde sina trick minsann.
Men genomsnäll och god, och han borde ha fått vandra längre här med oss. 

Lady. En sån vacker dam som trodde att hon var ett får då hon gått med får hela sitt liv.
Hon var svårt sjuk flera gånger i fång, och det var jobbigt att se att hon hade ont.
Men däremellan var hon så mysig, hon ville alltid komma fram och gosa. En helt underbar dam, lite lik Diva i sättet. Sådär mysig helt enkelt. 

Zadira. Antagligen den häst som jag fått mest wow effekt på. Helt löst fick jag rida henne på en ridbana och stämningen var magisk. Jag var så lycklig att jag vågade och hon var så vacker så vacker.
Jag saknar henne, även fast det är min bästa kompis häst så är det en bit som fattas. 

Ted. Ted är den största häst jag ridit, men också den snällaste.
Mitt självförtroende steg en smula efter att jag ridit Ted, och jag tror jag inte kommer sitta säkrare än på någons större häst rygg än hans. 

Donna.
Vacker häst med personlighet som verkligen matchade mig.
Henne skulle jag ha kunnat ha som min alldeles egna, så mycket tyckte jag om henne.
Diva och hon var goda vänner, gillade att stå tillsammans och mysa när resten av flocken härjade omkring.
Med facit i hand kommer jag att köpa en fjording om jag hittar en som Donna. 

Lumikki.
Damen som skulle ha tagit fram mitt föl detta år.
Det blev inget av det och hon är ju ännu i livet och mår bra. Och det är jag glad över.
Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, speciellt för att hon är den första shettisen som jag träffat som är NH tränad och uppfostrad på ett sätt som jag tycker är bra.