Ponnybarn och Ponnyföräldrar

Idag har ponnyerna ledigt, satt och rotade igenom tidningar och hittade av en slump en artikel där de frågat personer som är föräldrar till barn med ponnyer. Jag nappade medsamma och tänkte denhär artikeln kan jag inte missa att läsa och blogga lite om det.

En ponnyförälder säger att när de skulle köpa hopphäst åt sin dotter fick de istället en dressyrhäst, men det märkte de första efter ett år då ponnyn inte ville funka på hoppbanorna.
De flesta ponnyföräldrar är väldigt engagerade och skjutsar till träningar och betalar också det höga priset av att ha en häst uppstallad någonstans.
Och många av dem berättade om vad deras barn tävlar med och hur mycket de tränar os.v.
Tydligen var det ingen av dessa ponnyföräldrar som hade hobbyridning i fokus utan mer tävling och storsatsning? 

Jag känner såhär lite över detta med barn och ponnyer. En ponny är ingen leksak. Om man skaffar en ponny åt sitt barn ska man verkligen ha någon i närheten som kan och vill hjälpa till. För det kan bli så HIMLA fel. Jag har sett skräckexempel på barn som får ett åriga shettisar av mamma och pappa och när ponnyerna blir större och starkare börjar de riva omkring runt på vägarna och jaa-a, jag kan säga att det är ingen vacker syn när ungen kommer farandes som en liten vante efter en tre årig shettis. Då får man fråga sig, var är den ansvarande föräldern ? En shettis må vara liten, men en vig spark hit eller dit kan nog ge förödande skador. 

Då finns det ju också MÅNGA absolut underbara ponnyer som verkligen är bra barnponnyer som är guld värda som har överseende, som verkligen kan lämnas tillsammans med ett mindre barn och de följer snällt.

Bifogar en video med en film om en tjej som köpte en grön och ung häst och hon själv var liten, och ja, jag kunde inte annat än lé över utvecklingen de gjorde tillsammans.