Mustiala Finalen

Tömkörningstävlingen i Lohtaja

Nu är finalen i tömkörningen lätt klassen över. 

Vi startade klockan 7 igår för att bege oss till Mustiala, vägen var lång och gps:en tog oss på en berg och dalbana väg som minsann inte var något att hurra för. Men fram kom vi lyckligt.
Parkeringen var enorm, men sambon var med och körde så det skulle inte varit något som helst problem med snäv parkering. Även M och gubben M var med och det var bara roligt och nödvändigt med extra händer.

Alma fick också följa med på denna resa för att den var så lång för Diva att vara ensam, och tänkte det kan vara bra träning för Alma att vara med också, och visst var det det. Det var flera som verkligen tittade på Alma och undrade om hon var en överväxt shettis som såg ut som ett russ. Och en dam hade tydligen kommit fram och frågat om vi nog säkert är på rätt tävling med denhär hästen? Haha! Sambon förklara för kvinnan att det var bara resesällskapet som var på plats.

Tävlingsplatsen var en stor gräsplan där alla rymdes gott och väl. Tre "ringar" fanns det och i alla pågick det tävlingar hela tiden. Vi var i ring två, den i mitten, och tävlade.

Tävlingen gick ut på samma program som vi alltid kör och samma rutin. Det var sju stycken andra med och det var riktigt fina ponnyer, Diva var minsann den som hade mest päls och antagligen den enda som inte var uppskurad med fairy. Men glansspray och babyoil hade vi ju iallafall pimpat henne med.

Vi tömkörde ett okej program. Hon var trött och lite grinig och var inte sig själv. Inget som syns på film, men känslan jag fick var inte densamma som den brukar. Jag var inte nöjd med rundan, jag vet vi kan bättre.

Iallafall. De andra ponnyerna var verkligen wow känsla över. Jag konstaterade att vi är på en så låg nivå jag och Diva ännu så vi hade inte en endast chans att slå vinnaren eller någon av de andra.
Jag trodde att alla de ponnyer som var med vad medelålders ponnyer, men de flesta var fyra år gammla, och var så fint skolade så jag blev alldeles chockad. Det skulle vara intressant att se hur de tränar dem att få dem att gå så fint när de är sådär unga. Jättefint altså, och jag fick massor med tips och idéer på hur jag ska göra nu för att utvecklas.
Vi kom iallafall på en delad femteplats med två andra. 

Men.. de flesta hästar har knappast stått över fyra timmar i släp för att komma iväg till en tävling. Så nog har de allt en fördel de som bor nära till.
Däremot kunde M och co., vara glada över fina vinster och ponnyerna uppförde sig väl. Idag har de också tävlat och tror nog minsann de kammade hem något smaskigt. ;)

OCH.. jag kan inget annat än säga att jag är så stolt över mina ponnyer. De uppförde sig väl och visade sin fina sida. Och speciellt Diva har varit så fin hela säsongen. Jag är så tacksam över min fina ponny att hon är så rolig att jobba med och så rolig att tävla med. Jag får ut så mycket av henne, även om jag inte kan rida henne. Hon är verkligen min bästa kompis jag har.
OCH.. JAG HADE ALDRIG I HELA MITT LIV TROTT VI SKULLE FÅ EN FINALPLATS. Så den får vi vara nöjda över att vi klarade oss så långt 

Nu ska vi ta en paus från tömkörningen en stund och fokusera på något annat ett tag. Det känns som vi båda behöver ha en smältningspaus. Diva ska få ha ledigt en vecka från tänkandet iallafall. Sen blir det väl dags att börja på med inridningen så smånigom.