Inlägg om Diva

Nyaste bilden, foto: Jenny Sulkakoski

Nu kommer ett önskat inlägg om Diva, som någon hade önskat för länge sen men som jag helt enkelt glömt bort att skriva och publicera.

Frågan var alltså vad som görs med Diva idag.

Ja, som ni alla säkert har märkt så är ju Diva min tävlingsponny och min allra bästaste bäste vän. Jag tror det är lite samma som med ett barn med Diva, så känner jag och hon betyder allt för mig. Om jag skulle behöva sälja något i livet skulle jag hellre sälja bilen, kläderna, alla andra djur förutom hon. HON är MIN drömhäst. Dendär med det stora D:et.

Diva och jag började ju vår tävlingskarriär i agility ifjol och i sommar började vi ju med tömkörning. Vi har inte haft någon vagn utan tömkört henne i snart ett års tid och det funkar bra, hon kan vara lite lat och bekväm, men sån är Diva.
Tömkörning är något hon tycker är väldigt roligt tror jag också och hon har visat sitt bästa hittills då hon och jag tog oss till Mustiala på final här för nån månad sen. Det var en mäktig upplevelse, samtidigt som jag insåg hur mycket jag har att lära både mig och Diva.
Bästa placering jag fått med Diva i agility är vinst i Kuortane som tog oss vidare till final.

Diva har varit i vagn två gånger och det har gått bra, lite skrämmande tycker hon det är att svänga då skaklarna tar i men annars så rullar det på helfint. Hon kommer nog bli en toppen körhäst, och bara jag fått jobbat lite mer med att dra bilringar och så nu de kommande veckorna så kommer hon snart att sättas i vagn igen med hjälp av tränare T.

Och så tycker ju Diva om agility också. Det är en annan sak hon är duktig på, hon är vanligtvis inte rädd för hindren, förutom i Esse för pälslådan. Och kliver snällt på presenningar, i bilringar, igenom hula hula ringar os.v.
Bästa tävlingsplaceringen har varit vinst i agility iår i Ruukki.

Diva följer ofta med som sällskap åt Alma ut i terräng och med på tävlingar för hon är så enkel att ha med sig, det är ungefär som att parkera en cykel och där står hon då och tittar så snällt. Hon tycker mycket om stora hästar, och jag tror hon anser sig vara en annan ras eftersom hon hellre tittar på finnhästar än bryr sig om hingstiga och uppvaktande shetlandspojkar.

Nu håller jag också på att börja på med inridningen i höst, jag har ju flera gånger haft mindre barn att sitta på henne och det har ju funkat riktigt bra. Mest intresserad är hon ju av skorna de har på sig. Men snällt har hon hittills gått och jag tror och hoppas på att hon sköter sig lika fint i fortsättningen.

Diva jobbas ju också i NH. Det behöver hon för annars tror jag hon lätt skulle gå och trampa en på tårna eller knuffas när hon ska förbi. Och det är ju samma som med Alma, det är i vardagen inbakat. Vallas, flyttas på kroppsdelar, kunna vänta löst, vänta med mat os.v.