På skogstur

Idag har jag och M varit med ponnyerna ute på en skogstur. Oj vad skönt väder vi fick. Inte soligt, men iallafall ingen snålblåst.

Ponnyerna var riktigt nöjda och fick galoppera massor med Alma längs med vägarna, bla efter skogsvägen mot Norrby där vi mötte jägare som sa att om två veckor börjar älgjakten så ännu nästa helg är det fritt fram att ströva omkring i skogarna. Sen får man börja vara försiktig. Jag antar att man får rida i skogen även om det är jakt, men jag skulle då inte våga det. Tänk om en älg skulle komma rusandes eller att nån jägare skulle ta fel och skjuta mot ponnyerna. Nej, det är bäst man är försiktig sånahär gånger.

Efter det mockade vi PLUS att vi sorterade och kastade ut de balar som har börjat mögla. Jag har en så jäkla otur med mitt hö så det är inte klokt. Man springer efter dem som en värpsjuk höna, och ÄNDÅ möglar de. SUCK. Men nu har vi sorterat det mesta ut iallafall, kanske en 30 styck att kolla och sen borde de flesta vara ok.

En av de absoluta favoritbilderna som Jenny fotade av mig och Alma. Denna är så vacker, och kommer antagligen komma upp på väggen en dag med glas och ram.

Inlägg om Diva

Nyaste bilden, foto: Jenny Sulkakoski

Nu kommer ett önskat inlägg om Diva, som någon hade önskat för länge sen men som jag helt enkelt glömt bort att skriva och publicera.

Frågan var alltså vad som görs med Diva idag.

Ja, som ni alla säkert har märkt så är ju Diva min tävlingsponny och min allra bästaste bäste vän. Jag tror det är lite samma som med ett barn med Diva, så känner jag och hon betyder allt för mig. Om jag skulle behöva sälja något i livet skulle jag hellre sälja bilen, kläderna, alla andra djur förutom hon. HON är MIN drömhäst. Dendär med det stora D:et.

Diva och jag började ju vår tävlingskarriär i agility ifjol och i sommar började vi ju med tömkörning. Vi har inte haft någon vagn utan tömkört henne i snart ett års tid och det funkar bra, hon kan vara lite lat och bekväm, men sån är Diva.
Tömkörning är något hon tycker är väldigt roligt tror jag också och hon har visat sitt bästa hittills då hon och jag tog oss till Mustiala på final här för nån månad sen. Det var en mäktig upplevelse, samtidigt som jag insåg hur mycket jag har att lära både mig och Diva.
Bästa placering jag fått med Diva i agility är vinst i Kuortane som tog oss vidare till final.

Diva har varit i vagn två gånger och det har gått bra, lite skrämmande tycker hon det är att svänga då skaklarna tar i men annars så rullar det på helfint. Hon kommer nog bli en toppen körhäst, och bara jag fått jobbat lite mer med att dra bilringar och så nu de kommande veckorna så kommer hon snart att sättas i vagn igen med hjälp av tränare T.

Och så tycker ju Diva om agility också. Det är en annan sak hon är duktig på, hon är vanligtvis inte rädd för hindren, förutom i Esse för pälslådan. Och kliver snällt på presenningar, i bilringar, igenom hula hula ringar os.v.
Bästa tävlingsplaceringen har varit vinst i agility iår i Ruukki.

Diva följer ofta med som sällskap åt Alma ut i terräng och med på tävlingar för hon är så enkel att ha med sig, det är ungefär som att parkera en cykel och där står hon då och tittar så snällt. Hon tycker mycket om stora hästar, och jag tror hon anser sig vara en annan ras eftersom hon hellre tittar på finnhästar än bryr sig om hingstiga och uppvaktande shetlandspojkar.

Nu håller jag också på att börja på med inridningen i höst, jag har ju flera gånger haft mindre barn att sitta på henne och det har ju funkat riktigt bra. Mest intresserad är hon ju av skorna de har på sig. Men snällt har hon hittills gått och jag tror och hoppas på att hon sköter sig lika fint i fortsättningen.

Diva jobbas ju också i NH. Det behöver hon för annars tror jag hon lätt skulle gå och trampa en på tårna eller knuffas när hon ska förbi. Och det är ju samma som med Alma, det är i vardagen inbakat. Vallas, flyttas på kroppsdelar, kunna vänta löst, vänta med mat os.v.

Diamonds in the sky

Mina finaste diamanter.

En bild som J fotade av mig nu i fredags. Och många finns ännu att visas, men laddar upp en i taget i varje inlägg bara jag kommer ihåg vilka jag använt. Mannaminne.

Toppenhelg

Jag har haft en toppenhelg med ponnyerna trots det lite halvdåliga vädret. 

I lördags var det dags för lite ponnyridning i skogen. Vi tog en riktigt härlig skogsväg nära E8:an och travade på ganska mycket. Ponnyerna njöt och vädret var helt ok tiden då vi var ute, det var riktigt lagom varmt iallafall tyckte jag, men hua vilka massor med knott som vaknat till liv. det var som en svärm i hagen!

På lördag besökte jag och M också Esse horse show. Det är nästan av en tradition, men förr var det vad jag minns mycket mer starter än vad det är nu. Vilket förståss är jättesynd.
Jag såg många bekanta människor och det var roligt att pratas vid och träffas. Fina ekipage också, och överlag väldigt fina rundor. Vissa saker skulle man jag ju inte göra som andra gjorde, men det är ju tur att man får göra annorlunda.

Idag var vädret lite sämre då vi skulle ut på lite skogsridning, men ponnyerna verkade helnöjda ändå. En sak fick jag konstatera.. det är tungt att springa med stålridskorna på sig. PUH. Men det var så himla vått överallt så jag ville inte ta de andra skorna, då skulle jag ju istället blivit plaskblöt efter tre meter.
Jag passade på att vänja Diva vid sadeln idag före skogsturen, men det tyckte hon var onödigt. Hon var inte ett dugg intresserad av den, och det förvånade mig inte, men vill göra det ordentligt för henne, så jobbade med att sätta på sadeln, av sadeln, på med sadeln, av med sadeln.
Sen hade jag upp stigbyglarna och gick omkring med henne i skritt lite i hagen. Tog ner en stigbygel i taget och skrittade och travade på volt i båda varven. Det gick hur fint som helst fast stigbyglarna dinglade och for omkring.

Idag var jag också efter Divas vagn. JAPP, jag har köpt en alldeles egen vagn till oss nu. Ingen bild av den tyvärr, men det är typ exakt lika som den på bilden. Tackar M som lät mig köpa den trots att det fanns andra som också ville nappa hem denna skönhet. Och tack mamma för födelsedagspengarna till den, världens finaste present!

Dream BIG

Jag sitter åter igen och fördriver morgonmålet med att titta på hästannonser. Just nu tittar jag ju på hästnet, såklart, och på B ponnyer. Jag hittar en hel del fina ponnyer, bla ett russ sto som är jättefin. Absolut ett wow sto. Klicka här!

Emellanåt känns det som att oj vad det skulle vara roligt att ha en till häst och ha alla dedär förväntningarna. Men samtidigt känns det som att jag vill ju satsa på avlen, och det känns som jag har en riktigt hyfsad grund iallafall, och att det skulle kännas mycket roligare att ta fram något fantastiskt än att köpa något fantastiskt. Jag vill inte KÖPA till mig framgång, jag vill PRODUCERA min egen framgång och ha något att vara stolt över att JAG har fått gjort och inte någon annan.

Ponnybarn och Ponnyföräldrar

Idag har ponnyerna ledigt, satt och rotade igenom tidningar och hittade av en slump en artikel där de frågat personer som är föräldrar till barn med ponnyer. Jag nappade medsamma och tänkte denhär artikeln kan jag inte missa att läsa och blogga lite om det.

En ponnyförälder säger att när de skulle köpa hopphäst åt sin dotter fick de istället en dressyrhäst, men det märkte de första efter ett år då ponnyn inte ville funka på hoppbanorna.
De flesta ponnyföräldrar är väldigt engagerade och skjutsar till träningar och betalar också det höga priset av att ha en häst uppstallad någonstans.
Och många av dem berättade om vad deras barn tävlar med och hur mycket de tränar os.v.
Tydligen var det ingen av dessa ponnyföräldrar som hade hobbyridning i fokus utan mer tävling och storsatsning? 

Jag känner såhär lite över detta med barn och ponnyer. En ponny är ingen leksak. Om man skaffar en ponny åt sitt barn ska man verkligen ha någon i närheten som kan och vill hjälpa till. För det kan bli så HIMLA fel. Jag har sett skräckexempel på barn som får ett åriga shettisar av mamma och pappa och när ponnyerna blir större och starkare börjar de riva omkring runt på vägarna och jaa-a, jag kan säga att det är ingen vacker syn när ungen kommer farandes som en liten vante efter en tre årig shettis. Då får man fråga sig, var är den ansvarande föräldern ? En shettis må vara liten, men en vig spark hit eller dit kan nog ge förödande skador. 

Då finns det ju också MÅNGA absolut underbara ponnyer som verkligen är bra barnponnyer som är guld värda som har överseende, som verkligen kan lämnas tillsammans med ett mindre barn och de följer snällt.

Bifogar en video med en film om en tjej som köpte en grön och ung häst och hon själv var liten, och ja, jag kunde inte annat än lé över utvecklingen de gjorde tillsammans. 

Talko ?

Shit...

Sötnosen Sisu

Igår hade jag världens talko att fixa ur hästsläpet en halv kärra skit efter tävlingen. Med mig hade jag min lilla kompis Sisu som så gärna ville försöka hjälpa till, men mestadels sprang hon bara runt runt runt eller lekte under rampen så länge jag höll på.

Jag fick också konstatera för en tid sen att vi har en "bäver" i hagen. Kan ni gissa vem det e..? Alma

Nästa år får det bli talko på vindskyddet, har försökt lägga antibit medel på väggarna, men det hjälpte minsann inte, jag fick hälften i munnen och kan inte annat än säga att det smakar förjävligt. Dont try at home.

Bävern har varit framme.

Mustiala Finalen

Tömkörningstävlingen i Lohtaja

Nu är finalen i tömkörningen lätt klassen över. 

Vi startade klockan 7 igår för att bege oss till Mustiala, vägen var lång och gps:en tog oss på en berg och dalbana väg som minsann inte var något att hurra för. Men fram kom vi lyckligt.
Parkeringen var enorm, men sambon var med och körde så det skulle inte varit något som helst problem med snäv parkering. Även M och gubben M var med och det var bara roligt och nödvändigt med extra händer.

Alma fick också följa med på denna resa för att den var så lång för Diva att vara ensam, och tänkte det kan vara bra träning för Alma att vara med också, och visst var det det. Det var flera som verkligen tittade på Alma och undrade om hon var en överväxt shettis som såg ut som ett russ. Och en dam hade tydligen kommit fram och frågat om vi nog säkert är på rätt tävling med denhär hästen? Haha! Sambon förklara för kvinnan att det var bara resesällskapet som var på plats.

Tävlingsplatsen var en stor gräsplan där alla rymdes gott och väl. Tre "ringar" fanns det och i alla pågick det tävlingar hela tiden. Vi var i ring två, den i mitten, och tävlade.

Tävlingen gick ut på samma program som vi alltid kör och samma rutin. Det var sju stycken andra med och det var riktigt fina ponnyer, Diva var minsann den som hade mest päls och antagligen den enda som inte var uppskurad med fairy. Men glansspray och babyoil hade vi ju iallafall pimpat henne med.

Vi tömkörde ett okej program. Hon var trött och lite grinig och var inte sig själv. Inget som syns på film, men känslan jag fick var inte densamma som den brukar. Jag var inte nöjd med rundan, jag vet vi kan bättre.

Iallafall. De andra ponnyerna var verkligen wow känsla över. Jag konstaterade att vi är på en så låg nivå jag och Diva ännu så vi hade inte en endast chans att slå vinnaren eller någon av de andra.
Jag trodde att alla de ponnyer som var med vad medelålders ponnyer, men de flesta var fyra år gammla, och var så fint skolade så jag blev alldeles chockad. Det skulle vara intressant att se hur de tränar dem att få dem att gå så fint när de är sådär unga. Jättefint altså, och jag fick massor med tips och idéer på hur jag ska göra nu för att utvecklas.
Vi kom iallafall på en delad femteplats med två andra. 

Men.. de flesta hästar har knappast stått över fyra timmar i släp för att komma iväg till en tävling. Så nog har de allt en fördel de som bor nära till.
Däremot kunde M och co., vara glada över fina vinster och ponnyerna uppförde sig väl. Idag har de också tävlat och tror nog minsann de kammade hem något smaskigt. ;)

OCH.. jag kan inget annat än säga att jag är så stolt över mina ponnyer. De uppförde sig väl och visade sin fina sida. Och speciellt Diva har varit så fin hela säsongen. Jag är så tacksam över min fina ponny att hon är så rolig att jobba med och så rolig att tävla med. Jag får ut så mycket av henne, även om jag inte kan rida henne. Hon är verkligen min bästa kompis jag har.
OCH.. JAG HADE ALDRIG I HELA MITT LIV TROTT VI SKULLE FÅ EN FINALPLATS. Så den får vi vara nöjda över att vi klarade oss så långt 

Nu ska vi ta en paus från tömkörningen en stund och fokusera på något annat ett tag. Det känns som vi båda behöver ha en smältningspaus. Diva ska få ha ledigt en vecka från tänkandet iallafall. Sen blir det väl dags att börja på med inridningen så smånigom. 

Ponnyridning och Tömkörning

E har varit och rida Alma ikväll. Det gick helt skapligt och de börjar minsann hitta knapparna till varandra. Det märks stor skillnad från när de började lära känna varandra och Alma är ju minsann ingen ponny du får något gratis av inom ridningen så E klarar det riktigt bra!

Jag själv tömkörde Diva idag en sista gång före finalen. Jag hade inte alls tänkt tömköra henne för jag ansåg att idag är det igen för hett, men vädret svängde och började blåsa så då blev det riktigt passligt att börja på med ett pass. Det blev ca. 40 minuter långt och Diva jobbade superfint på. Jag var nöjd och ponnyn nöjd.

Jag hann också tvåla upp och tvätta lädret på Divas sele och de svarta tömmarna. Tränset slarvtvättade jag och imorgon tror jag att jag kommer ta om det om jag hinner, annars blir det att smörja in grejerna, packa bilen och all utrustning som ska med. Det är sista gången för iår, och det känns skönt att få börja koncentrera sig på något annat då efteråt. Alla behöver nog en paus från tävlandet också och vila huvud, kropp och själ och bara vara. (Fast det är ju minsann himla kul att tävla iallafall)

Pussel i ens liv

Dethär med hästar är verkligen en speciell sak.. Dyrt säger vissa, för tidskrävande säger andra, uppbundet en tredje. Men för mig är det minsann speciellt.
Det kommer inte en dag som jag inte tänker på ordet häst eller ponny. Mitt liv kretsar i drömmar om hästar och främst ponnyer. Ponnyer står mig nära, även fast jag lärde mig att rida på en big big häst.

Jag kan inte förklara känslan, men jag har träffat många hästar genom åren, och jag vill dela med mig lite foton av dessa hästar som jag har speciellt minnen med. 

Leli, eller Laze som jag kallade honom mer.
Han var verkligen min stjärna. Han var hästen med den stora stjärnan i själen.
Jag såg honom aldrig rädd eller elak.
Killen var ett stort paket kärlek, men massor med muskler och han hade minsann en
ledarskap som var rättvist mot människor.
Jag önskar att jag skulle kunna träffa honom idag och jobba med honom på samma sätt
som jag jobbar med mina ponnyer.
Jag var aldrig rädd när jag satt honom på ryggen, han var som en stark bro. Enda hästen jag
skulle kunna tänka mig att rida på ut i krig. Så stark i sinnet var denhär hästen, verkligen bombsäker.

Toya. Det finns många känslor över denna häst.
Jag är glad att hon idag mår bra, hon mådde inte alls bra när hon var i Forsby..
 men emellan blir jag förbannad på faktum att hon är anledningen att Bella är död.

Bella.
Min första och stora kärlek.
Jag kan inte beskriva ord för denna ponny, hon är och var mitt allt.
När hon dog kraschade halva jag. Jag var verkligen som ett nervöst sammanbrott en bra tid efteråt.
Jag tror hon finns hos mig, alltid. På ett eller annat vis. Det bara känns så.

Walther.
Denhär hästen har lärt mig mycket också, både bra och dåliga saker.
Från att ha suttit på trygga Leli till sen börja med denna häst var DÅ ett för stort steg för mig. Det har jag insett nu flera år efteråt. Men jag är tacksam för att ha fått lära känna denna häst, han är en speciell herre och jag tror endast han förstår sig på sin hjärna. 

Smigge. En sån vacker skapelse, med sin rödbruna päls. Han stack minsann ut i mängden.
En herreman lik sin mor i sättet, och han kunde sina trick minsann.
Men genomsnäll och god, och han borde ha fått vandra längre här med oss. 

Lady. En sån vacker dam som trodde att hon var ett får då hon gått med får hela sitt liv.
Hon var svårt sjuk flera gånger i fång, och det var jobbigt att se att hon hade ont.
Men däremellan var hon så mysig, hon ville alltid komma fram och gosa. En helt underbar dam, lite lik Diva i sättet. Sådär mysig helt enkelt. 

Zadira. Antagligen den häst som jag fått mest wow effekt på. Helt löst fick jag rida henne på en ridbana och stämningen var magisk. Jag var så lycklig att jag vågade och hon var så vacker så vacker.
Jag saknar henne, även fast det är min bästa kompis häst så är det en bit som fattas. 

Ted. Ted är den största häst jag ridit, men också den snällaste.
Mitt självförtroende steg en smula efter att jag ridit Ted, och jag tror jag inte kommer sitta säkrare än på någons större häst rygg än hans. 

Donna.
Vacker häst med personlighet som verkligen matchade mig.
Henne skulle jag ha kunnat ha som min alldeles egna, så mycket tyckte jag om henne.
Diva och hon var goda vänner, gillade att stå tillsammans och mysa när resten av flocken härjade omkring.
Med facit i hand kommer jag att köpa en fjording om jag hittar en som Donna. 

Lumikki.
Damen som skulle ha tagit fram mitt föl detta år.
Det blev inget av det och hon är ju ännu i livet och mår bra. Och det är jag glad över.
Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, speciellt för att hon är den första shettisen som jag träffat som är NH tränad och uppfostrad på ett sätt som jag tycker är bra. 

Ut och traska

Då tindra ännu var på plats.

Idag var jag och M ut och traskade med ponnyerna. 
Det var underbart väder, och kände att vi skulle ta och promenixa på stigarna intill hagen och så blev det.
Alma hade mest asia med maten och samma med Diva. Men Diva var med på hugget och kastade med huvudet. Det märktes att båda ponnyerna uppskattade den halvtimmas promenaden i skogen.

Jag prövade prestige sadeln idag, för smal. Typiskt. Men ska ändå prata med sadelpassaren och fråga om det kanske skulle gå att bredda om den ? Hmm. Om jag inte hittar någon sadel förrän nästa vår till Alma så skiter jag fullständigt i att söka mera och kör på ponnyputan och barbacka. Pengarna till sadeln får gå till en vagn istället åt Diva då. Jag blir torrled hela denna karusell runt sadlar.
Däremot satt sadeln fint på Diva storleksmässigt, fast den var ju för lång åt henne. Men roligt att se att något satt på henne iallafall.

REKORD

E med Alma dagen innan stamboksföringen

Igår slog Alma sitt hopprekord med marginal. Jag hade inte riktigt inspiration att rida, så tänkte att nemen nu ska jag ta tillfället i akt och löshoppa henne lite. Sagt och gjort, började med väldigt enkelt med kryss och bommar för henne, och sen höjde jag och plockade bort en bom och lämnade en bom kvar så hon lär sig att inte RUSA som en galning.
Till en början levde hon upp till hooligan. Hon rasade omkring över hela hagen UTOM till hindrena, och stressade upp sig och trodde jag menade hon skulle gasa omkring. Jag fick henne nerlugnat efter 10 minuter ungefär, och då hade hon nästan sprungit omkull sig tre gånger.
Hinder höjden blev 30cm, 50 cm, 70cm och sist på hela 95 cm! Det var inte planerat att jag skulle ha henne att hoppa så högt, men jag tänkte att jag kan ju pröva ett språng.
Första språnget nitade hon och hoppade så bommen bokstavligen flög, så vi tog om det och tadaa. Ponnyn kom över. Och DUKTIG var hon dessutom.

Diva stackarn tyckte jag väldigt synd om igår. Hon svettades mycket då jag kom med sin vinterpäls. Det bokstavligen rann mellan benen svett på henne. Jag hade ju tänkt ta ett tömkörningspass med henne och göra allt riktigt grundligt, men det blev ett ca. 20 minuters pass och mestadels skritt.
Dessutom har hon väldigt dålig hy just nu, väldigt mjällig i pälsen så väntar på att få HBM 11 åt henne så reder det säkert upp sig. Stackars liten.

Igår kväll hämtade jag också hem en Prestige sadel från Jakobstad, den ska prövas för att se om den passar. Det är väldigt spännande, tror att den är för smal framtill, men ska ha sadelutprovaren ut igen så då kanske man blir lite klokare.

Älskade sambo

Tack tack älskade sambo för att du är den bästa man kan ha.

Sambon fixar till ponnyerna ikväll. Jag var bara en snabb runda dit idag och mockade. Inget humör för något idag, men nu har det rett upp sig. Alla dagar kan inte vara bra, imorgon ska det bli en bra dag.

Jag hoppas att jag någon gång i framtiden ska hitta en riktigt fin egen häst till min sambo också som han kan yra på med också. Det förtjänar han.

P.s Jag har fått startlistorna till Finalen i helgen. Sammanlagt sju stycken med min klass som det ser ut just nu, och det är spännande, för jag vet endast vem en av ponnyerna och ägarna är i klassen.

Villa avslutning

Juni 2013

Helgen har gått över förväntan villa avslutning eller venetziansk som jag brukar kalla det kom och gick och iår me skjutförbud för raketer och annat som betyder eld och jag var så lättad. Två gånger om året är det krig med alla sorters smällare och tur att vi missade en nu iallafall detta år. Lite smällde det här och var, men det var inget vidare och inte i närmaste kretsen iallafall.

Jag hade ju tänkt ha ledigt för ponnyerna i helgen. Men jag chansade och jobbade både lördag och söndag med dem båda två. Dock inne i hagen så det skulle kännas lite tryggare om det skulle börja spränga någonstans i närheten.

På lördag hade jag lite tolerans och trailträning. 
Jag hade bla. en grind som jag öppnade och stängde med dem vid sidan om, en skiva att gå över, ett paraply som jag fällde upp och ner samt skakade på, bomgata att backa rakt ut från och en sidvärtesbom.
Både ponnyerna uppförde sig så fint så jag var riktigt nöjd med båda passen. Enda som kanske ville strejka lite var Diva på sidvärtesbommen, den tyckte hon var onödig.

På söndag hade jag ett tömkörningspass med Diva. Hon jobbade på helt fint, men surade lite och var inte helt 100 procent med, hon gjorde som jag sa men var inte lika positiv så misstänker en brunst är på gång.
Vi tömkörde massor med volter och sen gjorde vi helppo programmet två gånger igenom. Helt nöjd med ponnyn.
Alma red jag en halvtimme, skrittade en hel del och gjorde en massa volter med henne också och massor med fina övergångar från skritt-trav-skritt. Hon var verkligen super att rida igår. Hon lyssnade hela tiden och var verkligen med på noterna hela tiden.

Jag ska nu dra mig iväg mot Lepplax så smånigom. Jag borde idag eller imorgon få målat reservhjulsfälgen till hästsläpet, det ska vara klart tills på lördag... för då gott folk är det FINAL.