en ponny mindre, och en ponny mer

Som rubriken lyder, en ponny mindre och en ponny mer. 

Tindra har åkt hem tillbaka. Jag och ägaren kom överrens om det då Tindra sparkade ytterligare en gång och  dessutom passade på att ta ett smakprov på grannen, så nej. Där gick gränsen helt enkelt.

Alma har dock kommit hem tillbaka. Hon njöt av hemkomsten och hade Diva och då Tindra också som skuggor efter sig. Diva var verkligen lättad, jag tror hon upplevt det stressande att vara utan sin bästa kompis.
Alma är precis samma ponny som förr. Jag var nojjig över att hon skulle förändras radikalt under vistelsen i Nykarleby. Men icke. Samma glada och fina ponny, fast lite smalare, kom hem igen till matte.

Jag och Diva har ju varit och tävlat två gånger sen den senaste uppdateringen.
Först i Kokkola på agility. Där gjorde jag en miss och tittade inte vart jag var på väg och missade näst sista hindret, men det gjorde minsann ingenting. Jag var nöjd med vår fjärdeplacering och Diva var också det trots värmen som tryckte den dagen.
Och helgen efter var jag i Lohtaja och deltog i brukstävlingar. Jag deltog i tömkörning helppo, och jag var så nöjd med vår runda. Den bara flöt på och jag fick verkligen en bra känsla. Jag hann to.m tänka när jag tömkörde att OJ vad det känns bra nu! Det räckte dessutom till en andraplacering och Diva fick beröm av domaren för att hon var så vacker och sympatisk ponny. Och till min stora förvåning fick hon bra bedömning också på hur hon såg ut, jag trodde de poängen skulle bli lägre, men icke.
Och i helgen blir det ordentlig bedömning av svensk domare, då ska vi på utställning och dessutom på agility.

Alma har jag fortsättningsvis forsatt att rida sen hon kommit hem. Jag har mycket att jobba på. I förra veckan var det minsann pannkaksridning för min del, helt ofokuserad och jag det blev till en röra. Men idag var det mera flyt, men herregud. Träningsrida i 26 graders värme och dessutom i solen. Jag dog en smula efter typ 4 varv i trav, och Alma höll på att släppa sig helt galen på bromsarna som surrade runt runt oss. Men vi överlevde och svettigt blev det minsann!
Nu som bäst håller jag på att söka en riktig sadel till Alma. jag fyllde nämligen år igår och nu jävlar ska jag inföskaffa en sadel åt oss.
Och om två veckor är det big happening med mig och Alma. Då ska vi och tävla utställning nästan ända ner till åbo. Spännande!!

Forever

Uppdatering

Livet rullar på med ponnyerna i Lepplax. Ikväll ska jag hämta hem Alma, och det ska minsann bli skönt! 

Småponnyerna har ju fått jobba på med det ena och andra. Vi tränade ponnyagility här om dagen med Diva och Tindra, och jag fick se en lite dåligare sida av Tindra. Det kom en stor protest i form av sparkande på slutet, så det blev en besvikelse. Där före funkade hon verkligen superbra, hon tar alla hinder med lugn och ro och hade tänkt starta på Pedersöre tävlingarna med henne. Men som sagt konstaterade jag att Nej, hon är minsann INTE redo på en bra stund ännu för någon slags press överhuvudtaget.

Diva har jag tömkört en hel del den senaste tiden, och jag måste säga jag är verkligen helnöjd! Det har funkat riktigt fint med henne de senaste gångerna, även om vi har hållit på att stekas i solen. Halvtimmas till en timme har vi hållit på och hon har verkligen varit toppen. Det blir bättre och bättre. Nästa helg är det tävling, och det gillar vi stoooooort!!!

Igår var jag till Nykarleby för att rida Alma på lektion. Först visade hon som skolat Alma vad hon gjort, hur hon gör och försökte förklara. Hon visade verkligen hur super super super superfin Alma är. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna rida henne lika snyggt som hon. Det var en succé helt enkelt. Och Alma fick plus i kanten för sin galopp, det var tydligen hennes starkaste gångart. (What?!) Hon som gått på trav har nu bästa gångart i galopp. Herregud så vi kämpa för att ens FÅ galopp. Puh.
Nåja, till min ridning då. S var med och filmade och herrreeeeguuud... Mina händer, mina händer. någon borde binda fast mina händeeeeeeeeeeeeeer........................... Jag dog en smula. Men ändå så kännde jag mig inte alls dålig, det känndes som att nemen gud så mycket jag har att lära mig och hur mycket jag vill lära mig. Jag har ingen prestationsångest, inga höga petkrav som jag hade förr. Det känns som att jag blir motiverad istället för att slås ner på marken. Underligt nog ? Vad har inställningen kommit ifrån, har nån formaterat hårdvaran ?
men nu känns det bra att få damen hem igen. Hon ska vara med mig, min

bäste krigare i världen!