Livet rullar på med ponnyerna i Lepplax. Ikväll ska jag hämta hem Alma, och det ska minsann bli skönt!
Småponnyerna har ju fått jobba på med det ena och andra. Vi tränade ponnyagility här om dagen med Diva och Tindra, och jag fick se en lite dåligare sida av Tindra. Det kom en stor protest i form av sparkande på slutet, så det blev en besvikelse. Där före funkade hon verkligen superbra, hon tar alla hinder med lugn och ro och hade tänkt starta på Pedersöre tävlingarna med henne. Men som sagt konstaterade jag att Nej, hon är minsann INTE redo på en bra stund ännu för någon slags press överhuvudtaget.
Diva har jag tömkört en hel del den senaste tiden, och jag måste säga jag är verkligen helnöjd! Det har funkat riktigt fint med henne de senaste gångerna, även om vi har hållit på att stekas i solen. Halvtimmas till en timme har vi hållit på och hon har verkligen varit toppen. Det blir bättre och bättre. Nästa helg är det tävling, och det gillar vi stoooooort!!!
Igår var jag till Nykarleby för att rida Alma på lektion. Först visade hon som skolat Alma vad hon gjort, hur hon gör och försökte förklara. Hon visade verkligen hur super super super superfin Alma är. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna rida henne lika snyggt som hon. Det var en succé helt enkelt. Och Alma fick plus i kanten för sin galopp, det var tydligen hennes starkaste gångart. (What?!) Hon som gått på trav har nu bästa gångart i galopp. Herregud så vi kämpa för att ens FÅ galopp. Puh.
Nåja, till min ridning då. S var med och filmade och herrreeeeguuud... Mina händer, mina händer. någon borde binda fast mina händeeeeeeeeeeeeeer........................... Jag dog en smula. Men ändå så kännde jag mig inte alls dålig, det känndes som att nemen gud så mycket jag har att lära mig och hur mycket jag vill lära mig. Jag har ingen prestationsångest, inga höga petkrav som jag hade förr. Det känns som att jag blir motiverad istället för att slås ner på marken. Underligt nog ? Vad har inställningen kommit ifrån, har nån formaterat hårdvaran ?
men nu känns det bra att få damen hem igen. Hon ska vara med mig, min
bäste krigare i världen!
Diva har jag tömkört en hel del den senaste tiden, och jag måste säga jag är verkligen helnöjd! Det har funkat riktigt fint med henne de senaste gångerna, även om vi har hållit på att stekas i solen. Halvtimmas till en timme har vi hållit på och hon har verkligen varit toppen. Det blir bättre och bättre. Nästa helg är det tävling, och det gillar vi stoooooort!!!Igår var jag till Nykarleby för att rida Alma på lektion. Först visade hon som skolat Alma vad hon gjort, hur hon gör och försökte förklara. Hon visade verkligen hur super super super superfin Alma är. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna rida henne lika snyggt som hon. Det var en succé helt enkelt. Och Alma fick plus i kanten för sin galopp, det var tydligen hennes starkaste gångart. (What?!) Hon som gått på trav har nu bästa gångart i galopp. Herregud så vi kämpa för att ens FÅ galopp. Puh.
Nåja, till min ridning då. S var med och filmade och herrreeeeguuud... Mina händer, mina händer. någon borde binda fast mina händeeeeeeeeeeeeeer........................... Jag dog en smula. Men ändå så kännde jag mig inte alls dålig, det känndes som att nemen gud så mycket jag har att lära mig och hur mycket jag vill lära mig. Jag har ingen prestationsångest, inga höga petkrav som jag hade förr. Det känns som att jag blir motiverad istället för att slås ner på marken. Underligt nog ? Vad har inställningen kommit ifrån, har nån formaterat hårdvaran ?
men nu känns det bra att få damen hem igen. Hon ska vara med mig, min
bäste krigare i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar