Oj gud vad jag är nervös nu just. Jag dör en stund mellan varven för imorgon är det dags för avelsvärderingen av Alma och jag bävar och tror att allt kommer att gå åt pipsvängen.
Det värsta senariot är att hon drar som en galning, inte lyssnar på Ellen, inte fattar någon galopp alls och att bedömningen blir underkänd.
Egentligen borde jag inte ta någon stress över det hela, det får gå som det går, det är ju samma häst ändå när jag kommer hem. Jag är inte rädd för själv bedömningen av henne, men det är den arma högergaloppen som jag önskar jag skulle få henne att lyfta självmant och att det skulle se naturligt ut.
Det gick ju som sagt så superfint vid Kokemäki, men ändå så är jag rädd att allt ska gå åt pipsvängen.
Nu hoppas jag att jag skulle ha min lilla inre röst som skulle säga till mig: Sabina dethär kommer gå jättesuperfint och du ska sluta att oro dig och få magsår över något som inte är någonting iallafall.
Äventyr och vardag tillsammans med shetlandsponnyn Glorias Divina, och gotlandsrusset Glorias Alma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar