Djävulen spelar oss ett spratt ?

Igår red jag Alma ca. en halvtimme och igår ÄNTLIGEN såg jag min ponny igen. Nu börjar hon kännas mer normal än förut och vi kunde rida ut längs med vägen utan att hon en enda gång flög upp i luften eller till sidan. Det gick to.m så bra att jag lyfta galopp en gång. Wow.

Idag tömkörde jag Diva, och jaa-a. Kan inget annat säga än att tävlingarna känns som de skulle vara LÅÅÅÅNGT borta. Det blev åter en kamp och denna gång gav jag mig inte. Jag tänkte att nu ska jag hålla på tills hon slutar att dra och göra om igen och igen tills hon faktiskt gör rätt och slutar att dra och härja omkring och faktiskt lugnar ner sig. Så efter tjugo minuters on off arbete med lite kortslutningar nu som då så ÄNTLIGEN så sänkte hon huvudet och blev sig själv. Djävulen som viskade i hennes öra gav tydligen upp och GLORIAN kunde sättas tillbaka på huvudet.
Jag fick äntligen tömkört helppo programmet utan problem fyra gånger. TACK DIVA.

Imorgon ska vi till manegen med femårskombinationen, få hoppas det går bra. Alma får stanna hemma