Idag har det varit en riktigt riktigt tung dag i hästvärlden.. Det är dendär dagen alla fruktar för. Dagen då man ska göra beslutet att nu är det inte mera man kan göra.Allt var väldigt dramatiskt, som senaste gången. Jag grät massor med tårar, men kunde behärska mig och lugna ner mig. Jag var med hela tiden. Och jag är tacksam över att ha fått hjälpa till med allt. Jag önskar jag kunde trolla, vrida tillbaka tiden, men... jag kan inte. Jag kan mycket, jag kan ge råd och tips, hjälpa till, ta i, men jag är inte magisk. Och jag önskar önskar önskar jag kunde fixa allt så allt skulle bli som förr.
Jag tittade djupt i ögonen på E och sa allvarligt: "Du har en halvtimme på dig att skärpa dig. Du måste göra det NU! Det är inte mycket tid kvar." Men enda jag fick var en blick som sa: Hjälp mig snälla.
Jag lovade E att på andra sidan väntar Bella och hon kommer vara så snäll och ta väl hand om honom. Han kommer få det så bra där. Och att vi alla skulle ses igen.
Jag vet inte vad jag ska skriva för det känns som jag har en tvättmaskin i skallen just nu. En fin och älskad häst är borta. Det är underligt att dem man får bäst tycke för försvinner alldeles för fort. Jag känner stort medlidande för R för jag vet hur det känns att förlora det som aldrig har svikit en. Den som alltid är ärlig och glad. Den som varken pratar skit eller ljuger. En riktig kompis helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar