Acceptera

Du och jag Bella

Vi tillsammans nu och förevigt

I förrgår fick jag ett samtal som fick mig att prata om tiden för fyra år sen när Bella ännu var i livet.
Den farbror som jag hade Bella hos funderar ännu idag på Bella, och beskyller sin häst Toya för det som hände och det blev en massa diskussioner om vad som hände den dagen.
Bella skulle ha varit 21 iår, och vi skulle säkert ha luffat på i skogen tillsammans hon och jag. Om hon skulle varit frisk, det är ju ingen som kan säga det heller.

Jag har verkligen accepterat att Bella är borta och idag fyra år senare så kan jag säga att det inte gör ont mera. Jag har kommit över den värsta smärtan av att förlora något som jag längtat efter så länge men som tog ifrån mig så fort.

Jag har kommit till att allt har sina sidor. Om inte Bella skulle ha dött så skulle antagligen jag aldrig köpt Alma och Diva. Och speciellt Diva betyder massor för mig, hon är ju verkligen min drömhäst. Det finns ingen som kan slå Diva, jag tycker att vi passar så enormt bra tillsammans hon och jag. Och samma med Alma, den lilla knep hon kan vara nu som då, men så ärlig som hon är så lär mig något varje gång jag rider henne. Jag är verkligen trygg med henne då jag sätter mig upp på henne.

Allt har sin tid, och alla har sin tid. Allt har sin mening, och allt leder till något nytt.