Jag är nyss hemkommen från ponnyerna. Jag har mockat, fixat mat och vatten samt gett äppelblandningen med formula och biopromin som både ponnyerna får. Jag tror det är höjdpunkten på dagen.
Jag hann inte mycket mer än att komma hem för jag har idag varit och assisterat på ett veterinärbesök och hållit i en hästs tunga. Slemmigt, men behagligare än en kossas. Och allt gick bra, enda som var det tråkiga var att hästen ifråga hade biljud på hjärtat.
I måndags jobbade jag med Alma från marken, hade först tänkt longera men lädret var så himla styvt att jag inte fick loss tyglarna från bettet så det fick bli lite markträning. Uppsittning med hjälp av pall. Eller förberedelse för uppsittning eftersom jag inte satte mig dit utan gumman och jag jobbade mest på detdär att fast jag står på pallen så ska hon inte gå iväg och inte stiga åt sidan som hon oftast gör. Det blev ett ca. 20 minuters pass och resultatet blev att damen snällt stod och sov på stället och var väldigt trött efter passet i huvudet.
Diva har fått ha ledigt för att vila sin skalle från allt tänkade från den senaste träningen. Jag vill att träningen i tömkörning ska vara och förbli roligt för oss, så ids inte tjata på henne heller.
Jag förundrades över hennes klokhet häromdagen också. Hunden hamnade mitt emellan ponnyerna i formationen till mathögen och hela ledet stannade upp. Hunden satte sig och tryckte svansen mellan benen. Alma har en liten tendens till att vilja jaga bort hundar, speciellt om det gäller mat. Jag sprang igenom hagen som en galning och förväntade mig blodbad, ropade på hunden som satt som förstenad och kom mig för att ropa ALMA NEJ. Alma som snusade intresserat på hunden tog upp huvudet och stod blixtstilla tills jag kom för att fösa bort hunden ur kön. Jag är så tacksam över att ha en klok ponny, visserligen kan hon framstå som galen emellanåt men då och då kommer det ljusa stunder. haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar